Om boken: 2004 / Den där klara vintermorgonen, när bordellägaren höll Meiglins ansikte i hennes köttiga, parfymdoftande handflator, skulle flickan hellre ha dog. När hon slöt ögonen uthärdade Meiglin tyst, och älskarinnans bedömande fingrar kände hennes ömma unga hud och rörde vid lockarna av glänsande mörkbrunt hår. Nej, de vassa naglarna som grävde sig in i hennes kropp var ingen mardröm. Meiglin undertryckte hennes fasa och gjorde sitt bästa för att inte gråta. Endast den siste dåren kunde trösta sig med hoppet att hon skulle kunna tycka synd om sin älskarinna och bevara sin oskuld. Även om hennes bröst precis hade börjat runda och hennes höfter förblev pojkaktigt smala under den trasiga kjolen, flinade en av gårdagens besökare och blinkade åt henne. Meiglin utförde ett annat ärende och sprang förbi honom, rodnad av brådska. Han lade märke till flickan och blinkade åt henne. Och värdinnan märkte hans intresse.